Open main menu

Henrik Magnus von Buddenbrock

Henrik Magnus von Buddenbrock large.jpg

Henrik Magnus von Buddenbrock (July 22, 1685 – between July 16 and July 27, 1743) was a Swedish baron and Lieutenant General. He and Carl Emil Lewenhaupt were executed for negligence in the Russo-Swedish War, in the aftermath of the defeat at Villmanstrand.[1][2][3]

BiographyEdit

He was born on July 22, 1685 in Swedish Livonia. He was the son of the landed gentleman and Swedish Empire army officer Henrik Gotthard von Buddenbrock (1648–1727) and Charlotta Cronman. He enlisted as an officer of the Swedish army, becoming a captain of the Life Guards in 1711, Major of grenadiers in 1715, Major General in 1721. He was elevated to friherre (matricle number 206) in 1731 and promoted to Lieutenant General of the infantry in 1739. As such, he was in 1741 commander of the troops in Finland, under General Charles Emil Lewenhaupt, at the onset of the Russo-Swedish War.[1]

On August 23, 1741 (September 3, 1741), Swedish Major General Carl Henrik Wrangel and his corps in Villmanstrand in Karelia, at the long disputed frontier between Sweden and Russia, was attacked and defeated by a Russian army under General Peter Lacy before Buddenbrock, less than 10 kilometers away, could come to his assiantance.[1]

As the war was developing unfavorably for Sweden, the defeat was blamed on Lewenhaupt and Buddenbrock. In August 1742 they were dismissed from Finland and immediately arrested by Vice Admiral Ritterstolpe upon their return. On the night of September 28 Buddenbrock was brought to Stockholm, where he was imprisoned and closely guarded. A court martial was convened under Field Marshal Hugo Johan Hamilton (sv) on October 8 to investigate the two cases. The prosecutor was Chancellor of Justice Silverschildt, who submitted an extensive indictment. Buddenbrock was accused of, among other things, not assembling his troops in a timely fashion to cross the Russian border, as planned. In addition he had not arrived at Villmanstrand in time to rescue Major General Wrangel.

Buddenbrock defended himself so well, that had he only faced the nobility, he would have left with his life. However the other Estates of the Riksdag, in particular the peasants, were embittered and demanded a scapegoat. The verdict of the commission was announced to a large congregation on May 29. Buddenbrock was to be dishonored, his property confiscated, and he himself beheaded with an axe. In an appeal, Buddenbrock wrote a comprehensive account where he detailed his services to the kingdom, but despite this and the pleading of his family, the verdict was confirmed by the Estates the following day. Even a request to be beheaded with a sword as befitting a nobleman, or to be executed by firing squad was denied. The date of his execution was set to July 20 but king Frederick postponed it another week. On July 27, 1743, General von Buddenbrock was executed in Stockholm. His wife, Magdalena Elisabeth Rahm, and their four children left Sweden for Holland.[1]

ChildrenEdit

  • Magdalena Elisabeth von Buddenbrock (1717-1768), she married her cousin Carl Magnus von Buddenbrock (died 1778)
  • Friedrich Magnus von Buddenbrock (1719-c.1785)
  • Ulrike Dorothea von Buddenbrock (1721-1788) married in 1743 to Cornet Isaac Tham
  • Carl Heinrich von Buddenbrock (1725-1745) Swedish Lieutenant who was killed in action at Tournay

See alsoEdit

ReferencesEdit

  1. ^ a b c d Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, and Olof Rubenson (1906). "Henrik Magnus Buddenbrock". Nordisk Familjebok (in Swedish). B. ingick helt ung i krigshären och var bland dem, som efter slaget vid Pultava följde Carl XII öfver Dnieper in i Turkiet. Sedermera kapten vid Lifgardet 1711, grenadiermajor 1714, blef han tre år därefter öfverste för Västerbottens regemente och 1730 generalmajor. Friherre 1731, förordnades han 1738 till chef för Värmlands och Nerikes regemente och utnämndes två år senare till generallöjtnant. Som sådan kom B. att spela en lika olycklig som framstående roll i det kort därefter utbrytande ryska kriget. Verksam medlem af Hattpartiet var han en af dem, som ifrade för ett fredsbrott med Ryssland, och belönades för sitt nit med öfverbefälet öfver de i Finland sammandragna trupperna. Tre veckor efter det att B. underrättats om krigsbeslutet blef en afdelning af svenska hären under Wrangel, hvilken icke lydde B:s uppmaning till försiktighet, slagen vid Villmanstrand, den 23 aug. 1741. Lewenhaupts ankomst till krigsteatern förbättrade ingalunda ställningen för svenskarna, hvilka, decimerade af nöd och sjukdomar och innestängda af ryssarna, måste ingå på den skymfliga kapitulationen i Helsingfors. I Sverige väckte det olyckliga kriget en gränslös förbittring och Hattarna, anstiftarna till detsamma, sökte välta hela skulden på befälhafvarna. Dessa ställdes till rätta och dömdes från lif, ära och gods. De domskäl som anfördes mot B. voro: att han icke hållit sina trupper tillsammans, utan låtit dem delvis angripas och nedgöras; att han icke satt Villmanstrand i försvarstillstånd; att han lämnat Wrangel utan hjälp och sålunda varit vållande till nederlaget vid Villmanstrand, o. s. v. Domarne hade föreskrifvit halshuggning, en art af straff, som ansågs äfven i själfva sättet innebära någonting skymfligt. Dagen före afrättningen frambar sonen till ständerna sin faders önskan och bön: »att förskonas från bödeln och bödelsyxan och att i stället, som en gammal krigare, få falla för andra krigares kulor», d. v. s. att få bli arkebuserad. Med deltagande och djup rörelse gaf adeln sitt bifall, borgareståndet likaså, men präste- och bondestånden vägrade och domen måste således gå efter bokstafven i verkställighet. På sandbacken vid Norrtull i Stockholm, i åsynen af en oräknelig skara människor bland hvilka regeringen instuckit några af de vid upprorsförsöket fängslade dalkarlarna, för att låta dem se, att äfven höga herrar straffades, emottog B. dödshugget d. 16 juli 1743.CS1 maint: multiple names: authors list (link)
  2. ^ Lars Bergquist (2005). Swedenborg's secret: the meaning and significance of the word of God, the life of the angels, and service to God. Swedenborg Society. p. 159. ISBN 0-85448-143-5. The Hats had chosen two generals as scapegoats for the defeat, both former officers under Charles XII: Henrik Magnus von Buddenbrock and Carl Emil Lewenhaupt. They were brought before a military tribunal and executed in August 1743. ...
  3. ^ "Henrik Magnus von Buddenbrock" (in Swedish). Retrieved 2011-01-09. Henrik Magnus von Buddenbrock föddes 1685 i Livland, som då tillhörde Sverige, som son till Henrik Gotthard von Buddenbrock och Charlotta Cronman. Buddenbrock gick in i krigshären redan som ung och var en av dem som efter slaget vid Poltava gick med Karl XII över Dnepr in i Turkiet. 1711 blev han kapten i livgardet, 1714 grenadiermajor, 1717 överste för Västerbottens regemente, 1730 generalmajor och året därpå friherre. Femtiotre år gammal (1738) blev han chef för Värmlands och Nerikes regemente, och två år senare generallöjtnant. ...

AncestorsEdit

Henrik Magnus Buddenbrock's ancestors in three generations
Henrik Magnus Buddenbrock Father:
Henrik Gotthard von Buddenbrock
Paternal Grandfather:
Paternal Great-Grandfather:
Paternal Great-grandmother:
Paternal Grandmother:
Paternal Great-Grandfather:
Paternal Great-Grandmother:
Mother:
Charlotta Cronman
Maternal Grandfather:
Fritz Cronman
Maternal Great-Grandfather:
Hans Detterman Croman
Maternal Great-Grandmother:
Ursula Kordes
Maternal Grandmother:
Christina Ottiliana Börner
Maternal Great-grandfather:
Maternal Great-Grandmother: