Wikipedia

User:Peter Isotalo/JAL

< User:Peter Isotalo

Biografi edit

Bor på Gräddö i norra Roslagen.

Sommarpratet edit

  • "mitt liv började" när han gjorde trolleriprovet åt Svensk Magisk Cirkel; juniorverksamhet med lokal i Gamla stan; grät vid först Harry Potter-filmen; växte upp i Blackeberg
  • första självvalda kompisarna fanns i magikerklubben, bara killar; gemenskap
  • Morrisey inspiration till Människohamn
  • close-up-trolleri m. smågrejer (mynt, etc.); tävlade i VM i Haag, SM, NM; kom jämt tvåa medan Carl-Einar Häckner kom etta (kan fortfarande trolla)
  • trollade i Gamla stan på gatan för pengar på Västerlånggatan (kanske 300-400 gånger); gav shovvig vana; ledde till "stand-up comedy", först på Västermans hörna i Gamla stan
  • 19 år vid första debuten; provde på hos Babben i Visby och fick två skratt; blev fast och ståuppade i 12 år
  • ihop med frun i 14 år (2006)
  • mobbad i tonåren, två som slogs, en som hade "talets gåva"; skrev in sina gamla hämndfantasier (gaffatejp och machete) i filmmanuset; eldade upp talarens skåp i nian och fick lugn därefter (klassresa)
  • "Shoplifters of the world, unite" inspiration till "Majken" (?)
  • arbetarklassuppväxt: pappan fiskare (tills hans båt brann upp), sågverksarbetare, varvsarbetare -> sjukpensionär, drunknade 1998; mamma jobbade på lunchrestaurang, delade ut tidningar ett tag, hemvårdare åt mormor, äldreboende, pensionerad
  • klassidentitet: "mitt rike inte är av denna världen", "jag tillhör någon sorts trolleri-fantasi-gegga utan klass, utan bakgrunde - showbusiness liksom; plymer på huvudet, glitter i fickan och det tycker jag fortfarande", "jag är författare, alltså hör jag till underhållningsbranschen tillsammans med Markoolio och brännvin och det är bra så" (32-:50?)
  • karaktärer: mest olyckliga, fattiga underklassmänniskor
  • dansbandsromantikfantasier om ett enkelt liv i Knut-Kristianz
  • skräckförklaringar: tycker bäst om Låt den rätte komma in: "allt ryms i den"; "alla får vara med och sen kommer monstren och knaprar"; "en borr in i människans kärna"
  • gillar Svante Thuresson, "Du är en vårvind i april" har inspirerat till skrivaraktivitet; önskeslutlåt till Låt...

Författarskap edit

  • får skrivinspiration genom att lyssna på musik: M A Numminen, "Yes sir, I am boogie", Svante Thuresson och favoritlåtar av Morrisey[1]
  • "Min etta är att man ska vilja läsa nästa sida och se hur det går."[2]
  • "Inte i första hand för att romanen var bra - vilket den var - utan för att den visade att det gick att

skriva skräck på svenska. Egenhändigt och i ett slag gjorde Lindqvist en föraktad och marginaliserad genre rumsren." [3]

Litterär stil edit

Inflytande/Impact edit

Verk edit

  • Ajvide Lindqvist, John: Ansiktsburk av Erik Pettersson, Göteborg International Film Festival, Göteborg 2009, Filmkonst, 1100-7362 ; 121. ISBN 978-91-88282-80-4 (inb.). Libris 11606725.

Låt den rätte komma in edit

  • Stacey, Daniel, "[Just an ordinary vampire ]", The Australian, 11 augusti, 2007
  • "[]", ', 2004

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/himmelska-toner-och-ond-brad-dod-1.1109695

Handling edit

Romanen utspelar sig under slutet av oktober och början av november 1981. Oskar är en 12-årig pojke som bor med sin frånskilda mor i Blackeberg, en förort till Stockholm. Hans far är periodare som bor utanför Norrtälje. Oskar mobbas systematiskt av några av sina klasskamrater som ständigt förnedrar honom. Han saknar riktiga vänner och har blodiga fantasier om blodig hämnd på sina plågoandar. Oskar samlar på böcker om skräck och sparar urklipp om en mördare som härjar i närheten som i pressen kallas "ritualmördaren" eftersom han hängt upp sina offer och tömt dem på blod. Tommy, en tonåring i grannskapet, är en av få personer som är vänlig och vänskaplig mot Oskar. Tommy lever också med en ensamstående mor, sniffar lim med sina kamrater och börjar glida in i kriminalitet. Även Jonny, en av Oskars mobbare, lever utan en far och har en äldre bror, Jimmy, som redan börjat använda narkotika och begå brott.

I lägenheten intill Oskars flyttar, Håkan, en medelålders man som egentligen är "ritualmördaren". Han är en dömd pedofil som blivit bortjagad av sin omgivning och fallit ner i alkoholism. Han lever tillsammans med Eli, en ung vampyrflicka, som behöver hjälp med bostad och någon som kan mörda åt henne när hon är svag. Eli har gett Håkan en känsla av närhet och kärlek, samtidigt som hon har stora reserver av pengar och värdesaker som de lever av. Håkan plågas svårt av sin läggning och dåden han tvingas begå åt Eli. Oskar lär känna Eli och de två barnen, som båda är utstötta och lider av ensamhet, fattar tycke för varandra och bildar en vänskap. Håkan vägrar efter ett tag att mörda mer och Eli ger sig ut för att söka ett offer att suga blod av. Hon överfaller en lokal alkoholist, Jocke, under en gångbro och dödar honom, medan Håkan blir tvungen att dumpa liket i en sjö i området.

Elis överfall slår split förhållandet med Håkan, och han vägrar att begå fler mord. Mot ett löfte om en natt med Eli och fysisk beröring går han med på ett sista mord. Försöket misslyckas och Håkan blir ertappad. För att inte röja Elis identitet häller han medhavd syra i ansiktet som totalförstör hans ansikte och stämband. Han hamnar på sjukhus och identifieras som "ritualmördaren". Oskar får inom kort reda på att Eli är vampyr och blir fascinerad av det, samtidigt som Eli blir tvungen att jaga offer själv för att överleva. Senare får Eli reda på Håkans tillstånd och söker i smyg upp honom på sjukhuset. Eli hjälper Håkan att dö genom att suga av hans blod och låter honom falla ut genom fönstret. Fallet dödar honom, men något går fel och han blir istället en sorts odöd vampyr vars enda mål blir att hitta Eli för att våldta henne.

Jockes vänner Larry, Morgan, Karlsson, Virginia och Lacke, nedgångna och marginaliserade människor, umgås regelbundet och super ofta tillsammans på en lokal kinesrestaurang får reda på att en enstöring i deras umgängeskrets, Gösta, har bevittnat mordet. Gösta är en enstöring som bor med dussintals katter vågar inte gå till polisen, men berättar vad han sett för de övriga, som har svårt att tro på honom. Ett besök hos Gösta slutar med att Lacke i sorg över sin förlorade vän jagar iväg Virginia, som överfalls av Eli på väg hem. Lacke räddar henne från att bli dödad, men hon blir smittad och påbörjar en plågsam förvandling till vampyr. Virginia återvänder senare till Gösta, driven av sin hunger efter blod, men blir attackerad av hans katter och skadas svårt. Lacke, ovetandes om hennes egentliga tillstånd, följer med henne i ambulansen till sjukhuset. När hon senare vaknar upp där inser Virginia att hon inte kan leva som vampyr och låter en sjuksköterska dra undan persiennerna så att hon bränns ihjäl av solljust, allt i Lackes närvaro.

Oskar och Eli kommer allt närmare varandra och bildar en nära relation till varandra. Oskar får nu bekräftat att Eli är vampyr, något han länge misstänkt. Det visar sig att Eli är över 200 år gammal och egentligen var en 12-årig pojke som blev kastrerad samtidigt som han blev vampyr. Deras gemenskap ger Oskar styrka att slå tillbaka mot Jonny, en av mobbarna, och följer senare upp det med att bränna upp Jonny och en av de andra mobbarnas bänkar i skolan. I bänken finns dock de enda bilderna som Jonny har på sin frånvarande far. Jonny, och framförallt hans äldre kriminellt belastade bror, Jimmy, planerar en gruvlig hämnd på Oskar.

Håkans återuppståndelse blir snart allmänt känd och Eli förbereder sig för att åter igen ge sig på flykten. Under sina förberedelser tar sig Håkan, som blivit en fasansfullt vanställd zombie, tillbaka till Blackeberg och hittar Eli i källaren. Håkan lyckas nästan våldta Eli, men han lyckas stänga in Håkan i ett skyddsrum och undkommer med svåra skador. Tommy har efter att ha sniffat lim i källaren råkat gömma sig i just det rum där Håkan blir instängd. Han blir tvungen att slå den odöde Håkan sönder och samman med en pokal, och hittas först flera timmar senare, svårt traumatiserad. Snart efter slår Jimmy och Jonny till mot Oskar när han tränar i den kommunala simhallen. De är nära att dränka Oskar innan Eli kommer till undsättning och dödar de två pojkarna. Därefter flyr Oskar hemifrån tillsammans med Elis och hans värdesaker.

Hanteringen av odöda edit

Pappersväggar edit

  • Eva Johansson, "Ett språng ut i det välkända", 1 juni 2007.
    • "Det som dröjer kvar är snarare den vemodiga stämningen, de precisa vardagsdetaljerna och den gripande ömheten för de ensamma, utstötta och förvirrade."
    • "Novellen är både laddad och fascinerande, ett slags möte mellan folksaga och queerteori, men skrämmande kan man knappast kalla den."
    • "Fast inte heller dessa historier är egentligen särskilt otäcka, annat än på ett rätt ytligt plan. Däremot är det ofta både rörande och fängslande."
    • "John Ajvide Lindqvist är som läskigast medan han bygger upp stämningar och bara låter ana att allt inte står riktigt rätt till."
    • "Resultatet är inte lyckat. Berättelsen är en trött upprepning av föregångaren, och upplösningen, som antagligen är tänkt att kännas upplyftande och förlösande, luktar klibbig new age."
    • "Novellen om de tomma varelser som smiter in i vår verklighet utan att själva ana att de inte är människor, är John Ajvide Lindqvist när han är som bäst – koncentrerad, hisnande och sorglig."
  • Helena Lindblad, "[1]", Dagens Nyheter 27 juni, 2007
    • "tio skoningslösa berättelser som alla präglas av den svimningskänsla"
    • "En svävning mellan vardag och overklighet, mellan Konsum och absolut kaos."
    • allmänt positivt

Människohamn edit

  • Eva Johansson, "Existentiell grundforskning", Svenska Dagbladet 27 maj, 2008.
    • "Berättelsen rör sig skälvande men oförväget över den tunna hinnan mellan handfast verklighet och oförklarlig mystik, och bärs av ett nära nog perfekt gehör för detaljer, miljöer och stämningar."
    • "...den stäm­ning av vemod som alltid lurar strax under ytan i Ajvide Lindqvists prosa har antagit än skarpare konturer."
    • "...Ajvide Lindqvists obetvingliga fantasi både firar triumfer och sväller ut aningen för mycket under upplösningen."
    • "Om 'Människohamn' har ett budskap är det att vi ska älska varandra, att inget annat än kärleken kan rädda oss. Inför döden står människan hjälplös. Det enda hon kan göra är att bära de sina, de levande såväl som de döda."
    • "Hans skrivande har redan från början haft starka drag av existentiell grundforskning..."
  • Philip Teir, [2], Huvudstadsbladet, 8 juli 2008.
    • "Framför allt har det handlat om ett slags kärlekspatos."
    • "Det är mera magisk realism än isande skräck, om man säger så."
    • "Berättarstämman är rastlös och högljudd, den väntar inte ängsligt på läsaren utan viftar oss ivrigt vidare."
    • "Det är också denna kommunikation som erbjuder mest kusliga vibbar: hur vardagliga föremål som en Bamsetidning, en pärlplatta eller en GB-glassgubbe plötsligt laddas med något slags hotande mening."
    • "Imponerande är också Ajvide Lindqvists storartade slut. Jag ska inte avslöja något men jag kan säga så här: Lindqvist lyckas med det omöjliga konststycket att skriva in en glimt av 'monstret' utan att våra illusioner kommer på skam."
  • Fiona Hardy, "[3]", Readings 28 september 2010
    • "Like Stephen King on a good day, Lindqvist taps into the surreal but not to the point of the ridiculous: just enough to test your nerves. And win."
  • Stuart Kelly, [4], Scotland on Sunday 17 October 2010
    • "JOHN Ajvide Lindqvist is rightly seen as one of the most exciting writers working in the horror genre at the moment – a rival, indeed, to Stephen King."
  • Louise Welsh, [5], Financial Times 4 oktober 2010
    • "...a deftly structured novel that flits from multiple pasts to the present without ever losing direction."
    • "In lesser hands the supernatural aspects of the plot might become ridiculous, but Lindqvist is channelling primal fears, the kind that fuel folktales and prompt nightmares."

Människohamn edit

  • Eva Johansson, "Existentiell grundforskning", Svenska Dagbladet 27 maj, 2008.
    • "Berättelsen rör sig skälvande men oförväget över den tunna hinnan mellan handfast verklighet och oförklarlig mystik, och bärs av ett nära nog perfekt gehör för detaljer, miljöer och stämningar."
    • "...den stäm­ning av vemod som alltid lurar strax under ytan i Ajvide Lindqvists prosa har antagit än skarpare konturer."
    • "...Ajvide Lindqvists obetvingliga fantasi både firar triumfer och sväller ut aningen för mycket under upplösningen."
    • "Om 'Människohamn' har ett budskap är det att vi ska älska varandra, att inget annat än kärleken kan rädda oss. Inför döden står människan hjälplös. Det enda hon kan göra är att bära de sina, de levande såväl som de döda."
    • "Hans skrivande har redan från början haft starka drag av existentiell grundforskning..."
  • Philip Teir, [6], Huvudstadsbladet, 8 juli 2008.
    • "Framför allt har det handlat om ett slags kärlekspatos."
    • "Det är mera magisk realism än isande skräck, om man säger så."
    • "Berättarstämman är rastlös och högljudd, den väntar inte ängsligt på läsaren utan viftar oss ivrigt vidare."
    • "Det är också denna kommunikation som erbjuder mest kusliga vibbar: hur vardagliga föremål som en Bamsetidning, en pärlplatta eller en GB-glassgubbe plötsligt laddas med något slags hotande mening."
    • "Imponerande är också Ajvide Lindqvists storartade slut. Jag ska inte avslöja något men jag kan säga så här: Lindqvist lyckas med det omöjliga konststycket att skriva in en glimt av 'monstret' utan att våra illusioner kommer på skam."
  • Fiona Hardy, "[7]", Readings 28 september 2010
    • "Like Stephen King on a good day, Lindqvist taps into the surreal but not to the point of the ridiculous: just enough to test your nerves. And win."
  • Stuart Kelly, [8], Scotland on Sunday 17 October 2010
    • "JOHN Ajvide Lindqvist is rightly seen as one of the most exciting writers working in the horror genre at the moment – a rival, indeed, to Stephen King."
  • Louise Welsh, [9], Financial Times 4 oktober 2010
    • "...a deftly structured novel that flits from multiple pasts to the present without ever losing direction."
    • "In lesser hands the supernatural aspects of the plot might become ridiculous, but Lindqvist is channelling primal fears, the kind that fuel folktales and prompt nightmares."
  • "Hotet från djupet"
    • "Det är lite 'Karlsson på taket' för 'World of Warcraft'-generationen."

Lilla stjärna edit

Romanen inleds med att Lennart, en medelmåttigt framgångsrik artist och låtskrivare, hittar en spädbarn på en svamputflykt. Han gräver upp en livlös flicka och ger henne konstgjord andning så att hon vaknar. Hennes identitet är okänd, men på väg till skogen passeras Lennart av en svart BMW som kör i hög hastighet från platsen. När flickan vaknar ger hon ifrån sig skrik som är perfekta toner. Lennart ser en möjlighet att uppfostra flickan till en perfekt artist och tar med henne hem till sin fru Laila utan att lämna in henne till myndigheterna. Flickan växer upp i källaren under Lennart och Laila, som har en misslyckad artistkarriär och ett dysfunktionellt förhållande präglat av våld och misstänksamhet.

Noter edit

  1. ^ Steczkó (2006)
  2. ^ Blekastad (2010)
  3. ^ Johansson (2005)

Källor edit

Tidningsartiklar edit

Utländskt edit

  • [15] Reuters, 3 september 2008

Förlag edit

  • [16] ETC, 14 maj 2010

Böcker edit

  • Markstedt, Carl-Johan, Känn på litteraturen. 1, en guide genom tio svenska samtidsromaner. Bonnier Utbildning, Stockholm. 2007. ISBN 978-91-622-7599-0 (spiralh.). Libris 10019725.
  • Hausswolff, Annika von, Despres Sara, Neumann David, Ajvide Lindqvist John & Hedlin Hayden Malin, Ich bin die Ecke aller Räume. Magasin 3 Stockholm konsthall, Stockholm. 2007. ISBN 978-91-976646-2-2 (inb.). Libris 10943436.

TV edit

Radio/ljud edit

Webbkällor edit

Barnböcker? edit

Externa länkar edit

Retrieved from "https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=User:Peter_Isotalo/JAL&oldid=618431832"