Vincent Svensson Han är bland Sveriges bästa 04 på hockey och fotboll. Hans instagram användarnamn är vincentsvensson79
färdigsydd! 50 nallar skulle behövas till marknaden i mitten av augusti och nu var allt äntligen klart. Marknaden var den mest eftertraktade marknaden i hela Europa där alla slags folkslag kom för att förhandla, köpa och försörja sig själva. Massa människor sprang runt på torget när solen stod som högst upp på himlen. På marknaden fanns allt, verkligen allt! Och man kunde verkligen säga att dom kända gosiga teddybjörnarna gick åt som smör i solsken. Det var en underbar dag! När solen var på väg ner började alla människor gå hem och marknadsplatsen blev öde. Det var som om en orkan hade dragit över stället! Hela staden var öde. Inte en själ, inte en rörelse. Men en bit utanför staden var det fest i herrgården Gorryom. Herrgården var en stor byggnad med massa vackra buskar och träd i trädgården. Idag var herrgården extra utsmyckat. Det var en liten flicka som just den dagen fyllde 3 år. Hon hade döpts till Lilly Annabell Maria von Lapiz och var i en högt uppsatt släkt. Hennes far hade köpt en av dom kända teddybjörnarna på marknaden som han skulle ge till sin kära dotter Lilly som en fin gåva på hennes födelsedag. Varenda barn i staden önskade sig en sån björn! Dom som fick tag på en sådan teddybjörn var ofta bara i det rikare släkterna. Festen var som alla andra fester hos familjen Lapiz, dyra och överdådiga. När det var dags för att öppna presenterna steg spänningen. När fadern räckte Lilly sin present gled snörena av som av magi, alla tittade på den fina lådan med ett glänsande lila sidenband på. Alla i rummet tystnade, alla stirrade på det lilla paketet. -Vad är det här, hur kunde snörena glida av? Helt av sig själva? viskade fru Lapiz till sin make. -Jag vet inte, svarade han förbryllat. -Mitt paket! ropade flickan glatt. När hon sagt det öppnades asken och däri låg en teddybjörn. Lilly plockade upp björnen och kramade den. Du heter Fredd, sa Lilly och log. Den följde med henne överallt. I flera år. 1 13 november,1921 Åren gick och vid flickans 13 årsdag fick hon en nyare teddybjörn. Men när hon vaknade morgonen därpå låg hennes nya teddybjörn helt söndersliten i hennes famn. Hon blev helt förkrossad! Hon bestämde sig för att göra ett tappert försök att sy ihop den, men vissa delar var försvunna. Den teddybjörnen hon fick på sin 3 årsdag var gammal och sliten, varenda söm hade gått upp. Om hon använder delar ifrån den slitna björnen kanske hon kan fixa den nya. Hon tog den slitna gamla teddybjörnen och gick till slaktarboden för att hämta en sax. Lilly gick tvärs över gården, förbi körsbärsträden och fram till slaktarboden. Slaktarboden var mörk och längre in låg det massa blod på golvet. Hon satte ner björnen strax efter tröskeln och gick för att hämta fårsaxen. När hon vände sig om var inte björnen där. Hon lade fårsaxen på bänken bredvid. -Fredd? Var är du? mumlade hon för sig själv medans hon letade bland hyllorna. Då hörde hon ett konstigt klippande ljud. -Hallå! ropade hon. Nu blev Lilly rädd, riktigt rädd. Hon sträckte sig efter fårsaxen, men den var inte där. Hon backade mot dörren men snubblade över över en tom metallburk. Vettskrämd kröp hon nu mot dörren och kastade sig på dörrhandtaget, hon ryckte och ryckte men dörren gick inte upp. Det klippande ljudet blev mer intensivt och kom närmare och närmare. Då kom någonting flygande mot henne med en blodig fårsax i handen. När solen börjat gå ner började man att leta efter henne. Men utan att hitta Lilly… fadern gick nu mot det sista stället dem ännu inte letat, slaktarboden. Men när han väl kommit fram gick dörren inte att rubba. Han började banka och skrika Lillys namn i ren panik. Helt plötsligt gick dörren upp. Han gick in. Det låg blod på golvet precis innanför tröskeln. Och fårsaxen hängde där den skulle, men den var förfärligt blodig. Han plockade upp någonting från golvet, det var bara gamle Fredd. Han tyckte det var väldigt konstigt, i hemlighet hade fadern slängt in honom i vedspisen för flera år sen. Nu dök fru Lapiz upp bredvid sin make och sade,